Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett frieri. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hva har du för dej nu för ti’n?» sporde Nyberg
efter en stund.
»Jo, se’n mor dog i våras, har ja inte haft nå’n
stadig plass», sade hon och torkade sig i ögonen med
sin stora, bruna hand. »De va hundrafemti riksdaler
efter’na, å dom har ja satt in på Enby sparbank. Nu
tänkte ja mej in te stan å höre etter plass på ett
komsjonskontor.»
»Hva har du gjort se’n i vårasse då?»
»Ja har gått i skogen å hjälpt Kolere-Kalle–
gjort karldagsverken.»
»Inte ä de någe för dej te gå i lag med kolere,
d’ä du för ung te, å inte ä de någe för di lärdom
heller. Har du barn?»
»Nej, ja har haft ett, men de dog i vintras.»
»Kan du sticke strumper?»
»Ja.»
»Kan du sy e skjorte?»
»Ja.»,
»Kan du sätte opp en väf?»
»Ja, si — inte kan ja’t riktigt mä orning, men
de går nok, om jag tar mej te, för ja ä brasse nok
te tagsen.»
Det blef en lång paus, hvarunder begge tänkte
på det samma, men ingen sade något.
Hulda hade emellertid gjort sig hemmastadd, gick
och plockade i ordning i skåpet, späntade stickor och
synade barnens kläder, och innan hon själf visste af,
hade hon letat fram nål och tråd och satt der och
lagade ett hål på en barnkofta, som hon hittat i en
vrå. Hon kunde aldrig vara sysslolös, och här fans
minsann fullt upp att göra. Hon tänkte på, hur
eländigt här stod till, på mammas vackra rosiga
porslinskaffekanna, som stod greplös i skåpet och på
nysilfver-teskedarna, som det funnits ett helt dussin af för sex
år sedan och hvaraf det nu endast fans två kvar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
