- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
198

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett frieri. Skizz af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emellanåt suckade hon och tog sig i ögat med
pekfingret.

Men Nyberg satt hela tiden och bara såg på
henne. Aldrig hade han sett en så ung flicka vara
så groflemmad och se så stark och frisk ut. Det var
rakt märkvärdigt, en sådan bred rygg! Den kunde
bära en tunna säd, 0111 det knep. Det var annat, det,
än Lotta, det kräket, med sina smala axlar och sina
träpinnar till armar- den här, hon kunde ta i hvad
som helst, om det gälde, och sköta både in- och
ut-sysslor och gris och barnungar och mer till; och inte
hade hon någon att dra ur huset till som hans förra
»hushållerskor» haft.

Då de äldre barnen kommo hem, blef det stor
förtjusning att träffa Hulda, som de mycket väl kände
igen, och så måste Hulda till att gråta, denna gång
af pur glädje öfver att de inte glömt bort henne.
Men midt under det ifriga pratet och upplifvandet af
gamla minnen kom hon ihåg, att klockan led åt ett
och att hon måste ner till tåget för att följa med in
till staden. Hon hade bara velat helsa på som
hastigast, medan hon väntade på tåget. Men alla barnen
till att tigga och be henne stanna kvar till kvällståget
åtminstone, och hon kunde icke säga- nej, och det
var nära gjordt att hon gråtit en liten skvätt till. Och
så hjelpte hon Emma att laga till middagen, som de
hade glömt bort bara för prat.

Nyberg tycktes vara vid bättre lynne än vanligt,
och barnen fingo va.ra temligen bra i fred för honom.
Men fram på eftermiddagen råkade Adrian, näst äldste
pojken, i olycka för ett knifblad, som han bröt af
på en låda han skulle bända upp. Fadern upp från
skomakarestolen, tog pojken i nacken och riste honom
som en trasa, medan han samtidigt gaf honom en och
annan spark, hvar det bäst passade sig. Adrian till
att tjuta och skrika som han var van.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free