- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
215

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minervas hufvud. En inackorderingshistoria af John Johnson. Med 6 teckningar af C. Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller han henne. I stället gick han i samma ögonblick
några steg, baklänges och rände käppen genom
parasollet, hvarvid dess egarinna uppgaf ett lätt rop.

»Ber tusen gånger om förlåtelse, gjorde jag er
kanske illa», sade han och rusade fram för att stödja
den unga damen, som lutat sig mot väggen med
handen för näsa och mun.

Hon gaf honom endast ett par bedröfvade
ögonkast till svar, hvilka tillika tycktes fråga: liva’ ä’ ni
för en ’klassik’?

Så förde han henne bort i en trädgårdssoffa, som
stod i portgången, och kände på henne fram och bak,
som om han trott att hon gått sönder på något ställe,
och urskuldade sig åter och såg så tafatt och olycklig
ut, att hon måste le åt honom bakom näsduken, som
hon höll i handen.

När han såg leendet återspegla sig i hennes ögon
tog han henne i famn af glädje, som han skulle gjort
med en schweizerifröken, och sa’ med entusiasm:

»Gudskelof, nu ser jag att ni inte är ond på mig
längre.»

Hon ryckte sig lös och sprang upp, när hon blef
sig sjelf och uppfattade hans närgångenhet.

»Hvem är ni, min herre, och hvem söker ni?»
frågade hon litet vigtigt och mer nyfiken än ond.

»Kors, har jag inte sagt det, nej, det är så rätt!
Var så god, här är mitt kort! Jag söker en familj,
häradshöfding X:s, som önskar en ’munter’
inackordering, men finner en Gässen’, sen jag nu gjort er illa»,
svarade han i ett slags resignerad bedröflig ton, som
gjorde att hon åter måste dra på munnen, när hon
såg påo honom.

»Åh, det var ju inte så farligt, det var lika mycket
mitt eget fel att ni råka ’peta’ till mig lite med er
käpp, under det ni såg på de här gubbarne», sade hon.

»Ja, jag intresserar mig verkligen för konsten»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free