Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minervas hufvud. En inackorderingshistoria af John Johnson. Med 6 teckningar af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han beundrade emellanåt verkligen sig sjelf, så
hygglig tyckte han sig på sista tiden ha blifvit. Och
när han en dag gick förbi operakafét, undrade han
hur länge det nu var sen han satt der sist. Så kom
det en bekant som slog honom på axeln:
»God dag på dig, gamla gosse, hvar har du hållit
hus så länge?»
»God dag på dig, ’lök’ — hemma, begriper du!»
svarade han.
»Hvar äter du?»
»Hemma, naturligtvis!»
»Är du så kär? ... så kär i hemmet, menar jag.»
»Visst f-n!»
»Ska’ du inte gå med in på Opris och ta en bit
för ovanlighetens skull?
»Hva’ ä’ de’ i dag? — Torsdag? — Kan . . . ske!
— Hvad bjuder du på? . . .»
Så var det färdigt! Han skref en biljett och
skickade ett stadsbud hem med dem, och när han sen
vakna morgonen derpå hade han försofvit sig och sa’
åt jungfrun, att hon kunde helsa ner att han inte kom
till middagen i dag heller, emedan han var
bortbjuden.
Då såg jungfrun så medlidsamt på honom, som
om han haft reumatisk feber, och sa’:
»Häradshöfdingen bad mig fråga om herrn
kanske önskar, att vi ställa en lykta med ljus och
tändstickor i portgången i natt?»
»Hva’för de’ då?» frågade han tvärt
»Gasen släckes klockan 12 i trapporna.»
»Gasen, jag har väl inte varit i gas . . . jag har
v.äl inte ...» stammade han, oförmögen att fatta
situationen. Men så klarnade det.
»Jaså! Hvad sa’ han mer? Fråga’ han inte också
om jag önskade att ni skulle bädda der nere åt mig?
, . . Helsa och säg att jag reder mig nog!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
