Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minervas hufvud. En inackorderingshistoria af John Johnson. Med 6 teckningar af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’brott’, och så knogade han uppför trappan med sin
börda.
Uppkommen på vinden fick han en idé, öppnade
ett af takfönstren och slungade ut gipsbitarne så långt
han förmådde.
När han åter skulle stänga fönstret hörde han
först att hans halföppna tamburdörr slogs i lås genom
korsdraget, och ögonblicket derpå en röst nedifrån
som vrålade:
»Hjelp, polis! polis! . . . Här blir man ihjelslagen
af takgesimer och dödskallar!»
Han började darra smått för sig sjelf och tänkte
kila in till sig.
Kila in!! Han trefvade utefter benen för att få
fatt i sin nyckelknippa och öppna dörren . . .
För tusan, nycklarne lågo ju der inne och här
stod han i . . . ingenting.
Nytt väsen från gatan.
Han hörde hur det bultades på porten så att
huset skakade . . . Han hörde häradshöfdingens röst
blandas med de främmande rösterna der nere, och så
hörde han porten öppnas. Och här stod han i
filttofflor och nattskjorta.
Han sökte ett gömställe i korridoren på vinden,
men alla voro för små för honom. Ett ögonblick
tänkte han ge sig i väg ut på taket och krypa ner i
en skorsten, med afstod genast derifrån.
Han hade fått en idé och kilade raskt ner för
trappan till Minerva.
Hon skulle rädda honom!
Han famnade hennes knän, grep ett säkert tag i
hennes toga och skrufvade henne fram så långt att han
underifrån kunde krypa in i hennes moderliga sköte.
Så satte han sina axlar mot ett par utskjutande
hörn i hennes midja och lyftade henne tillbaka på
hennes plats i nischen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
