Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minervas hufvud. En inackorderingshistoria af John Johnson. Med 6 teckningar af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borta i
kakel-ungsvrån och
såg lilla Suzen
ligga framstupa
i ett soffhörn
med ryggen mot
honom.
Henne hade
han totalt glömt
under de senaste
dagarnes vilda
orgier. Och nu
skulle han lemna
henne, som var
oskyldig till allt,
utan ett vänligt
ord till afsked.
Det klack till i
honom, han hade ej hjerta till det!
Så smög han fram på tå till henne och hviskade:
»Hvarför gråter ni, fröken Suzen!»
Hon spratt till, vände sig om och såg på honom
under det tårarne runno strida utför hennes kinder.
»Fy, fy, fy! så elak ni varit mot pappa!» sade
hon och vände sig åter strax bort.
»Pa-ppa», stammade Vicke. »Det är tvärtom han
som . . . Jag ä’ inte alls e-e-lak, det vet ni nog!»
»Jag har heller inte trott det, men nu . . . Vore
ni snäll, skulle ni genast be pappa om förlåtelse»,
snyftade den lilla.
»Ja-så!» inföll Vicke och tog sig en funderare på
några ögonblick. Derefter fortfor han flegmatiskt:
»Jo, jag gör väl det då, när ni vill det!»
Och så gick han tillbaka in till häradshöfdingen.
Och när de efter en kvart skildes, voro de åter de
bästa vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
