Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1887—oktober 1888. Af Emil Svensén - Pontus Wikner - Johan Spongberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske var det ej såsom vetenskapsman han lemnat
de djupaste spåren efter sig, ehuru ingen vet, huru
långt han med sin rika filosofiska begåfning kunnat
gå, om det förunnats honom att utveckla sig i ro och
oberoende af kampen för bröd. Nu blef det långt
mera genom trollmakten af en personlighet, rikare
och ädlare än de flesta, som han fick inverka på det
unga slägtet. Men derför skänkte honom också de
unge en beundran, som gränsade till dyrkan. Det
var landssorg i Sveriges rike den dag, då budskapet
ingick om hans frånfälle der borta i det främmande
landet. Allt för vek och känslig för lifvets nattfroster,
kände han sig sårad i sitt innersta af den bittra strid
som följde, då han, som en gång var Boströms mest
älskade lärjunge, fann sig manad att bryta med den
gamle mästaren; och det är icke osannolikt, att denna
strid påskyndat hans slut. Om den hvite Balder vet
den nordiska gudasagan intet annat att förtälja än
hans död; och dock är det sagdt, att alla jordeväsen
gräto öfver honom. Men om ock godhetens och
renhetens tid på jorden är kort, så lemnar den dock,
hvar den går fram, ett Baldersminne efter sig,
mäktigt att värma och stärka de unge ännu då ålderns
skymning sänker sig öfver deras stig.
Som ett minne från ett länge sedan gånget slägte
kvarstod ännu midt i ångans, darwinismens och
problemdebatternas dagar Johan Spongberg (död den
25 april, 88 år gammal). Men den lärda
Upsala-verldens nestor var in i sena ålderdomen en yngling
lik; och ingen, som såg den resliga gestalten med
högburet hufvud och spänstiga steg vandra fram
utmed Fyris’ strand, kunde ana att han redan nått högt
utöfver lifvets vanliga gräns. Det blef honom dock
bespardt att upplefva den dag, då den moderna tidens
skönhetsföraktande vandaler skulle alldeles förjaga ur
skolorna hans gamla kära greker, för hvilka han hyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
