- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1889. Sextonde årgången /
243

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1887—oktober 1888. Af Emil Svensén - Gustaf Daniel Björck och Lars Landgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Victoria Benedictsson (död den 22 juli, 38 år
gammal), vid sin död Sveriges främsta författarinna,
har sin särskilda minnesteckning i denna kalender —
om de bortgångne konstnärerna, se konstafdelningen.

Magnus Elmblad, svensk skald och
svensk-amerikansk tidningsman, afled den 9 april, 40 år gammal.

* *

*



Af kyrkans stormän hafva under året tvenne gifvit
sin gärd åt förgängelsen. Biskoparne Gustaf Daniel
Björck i Göteborg (död den 3 januari, 82 år gammal)
och Lars Landgren i Hernösand (död den 30 mars,
78 år gammal) voro två i grund och botten skilda
naturer. Det kan knappast tänkas någon större
olikhet än mellan den blide, fromme patriarken, som af
innersta öfvertygelse såg kyrkans enda räddning i dess
läggande under den schartauanska hierarkiens hvarken
ljufliga eller lätta ok, — och den barske gubben med
de sträfva laterna och det varma hjertat, som långt
uppe i höga norden stod såsom en kulturens vakande
utpost mot okunnighet och barbari. Mot dessa
fiender var hela hans lif en fortlöpande strid, men
slika makter tåla ej att bekämpas med slöa vapen.
Det var med handens kraft ej mindre än med andens,
som han höll sina styfsinte Delsbogubbar i tukt och
Herrans förmaning, och omsider lyckades han så tämja
de bångstyrige bestarne, att han i hela bygden blef
älskad och vördad som en fader. Der öfvade han
ock sitt förnämsta storverk, ty när han kallades till
Norrlands biskopsstol, var han redan en gammal man.
Dock grep han sig genast an med vanligt nit och
kraft, och esomoftast sågs biskopen i pels och
stor-stöflar genomströfva de aflägsnaste vildmarkerna i sitt
ofantliga stift. Prester och skollärare, som på något
sätt förgått sig, fingo också snart veta hvar de hade
honom; men för folket blef han inom kort lika kär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:47:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1889/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free