Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger i kyrktornet. Dikter af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till klockan hann hon andfådd, röd och varm.
Den höll hon af som en förtrogen vän.
Och när hon slog med knogen mot metallen,
dä flög ett klämtslags susning genom den.
Men ännu högre ledde smala stegar.
Med lyfta händer sist hon dristigt sprang
på fotsbred bjelke, under hvilken klockan
vid blanknött axel stum i djupet hang.
Med ena armen krökt om bjelken knöt
hon med den andra lönnlöfsslingan fast
kring klockans hjelm. Den ergigt gröngrå jetten
vardt högtidssmyckad som en brud i hast.
När ringaren, då presten slutat, kom,
säg han förvånad, medan tyst han stödde
sin arm på bjelken, klockans gröna lufva,
i hvilken purpurröda körsbär glödde.
Hans hustru hade trampat klockan förr.
Hon stod ej skygg och bidde mannens knot;
hon satte raskt på klockans slitna trampsteg
sin nakna, bruna, senigt starka fot.
A t sidan svängde klockan tungt. Nu hördes
bedöfvande de första slagen runga.
Förskräckta kajor lyfte med ett skri,
och bjelkar, tak och torn begynte gunga.
* *
— Ding! Dång! —
Hon trampade klockan och sjöng sin sång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
