Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i samma stund som denna osanning,
hvilken Vår Herre nog skulle förlåta henne, halkat öfver
hennes läppar, föresatte hon sig att visa Vår Herre
sin goda vilja genom att redan nästa söndag arrangera
husandakt.
Nu var söndagen inne, och herr och fru Svensson
sysslade just i sin komfortabla sängkammare med att
lägga hand vid sina respektive söndagstoaletter.
Patronen stod vid lavoaren och tvättade sig sä
att tvållöddret steg honom öfver både ögon och öron.
Frun var längre kommen. Hon hade redan hängt
de tunga guldnipperna öfver sin svarta sidenklädning;
nu kastade hon ännu en mönstrande blick i spegeln,
medan hon gaf håret i pannan en sista lyftning med
en gammal kam, som i sin ytterliga anspråkslöshet —
att icke säga något värre — stod i afgjord strid mot
den omgifvande lyxen. Fru Svensson var ingen
sy-barit af naturen; hon hade snarare små anlag å la
Diogenes; men hon glömde aldrig hvad hon var
skyldig sin ställning. Derför kunde hon kamma sitt hår
med en kam utan prål; derför gjorde det henne
ingenting, om linnet under sidenklädningen stötte en smula
i grått. Hon var en kysk natur, och Svensson var
inte bortskämd. Men till sitt yttre motsvarade hon
alltid, — och öfverträffade ofta — guldsmidd och
skinande, de allra högsta anspråk på yppighet och i
ögonen fallande elegans.
Särskildt i patronens ögon var hon fullkomligheten
sjelf. Hennes voluminösa apparition, hvilken pä äldre
dagar mer och mer närmat sig hans frodiga
skönhetsideal, var hans ögons fägnad och hans hjertas fröjd;
och hennes goda hufvud, på hvars tillvaro han trodde
som på evangelium, var honom en ständig källa till
beundran, fast han försigtigtvis dolde det så godt sig
göra lät.
De hade börjat smått, Han var inspektor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
