Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitta här och läsa för pigorna! Det var något, som
sårade till och med herr Svenssons finkänslighet.
När det var slut, lade han med lättnad psalmboken
ifrån sig, och fru Svensson ryckte fram med
textutläggningen. Hon knagglade sig långsamt igenom
predikan, stolt i medvetandet af att hon skötte sitt kall
och tjenade sin Gud. Hennes säkerhet utöfvade ett
lugnande inflytande på åhörarnes sinnen. En af
pigorna, som varit uppe och bakat om natten, hade
efter en våldsam strid med den lede frestaren sjunkit
ihop och sof med slutna ögon och oroligt samvete,
hvilket kom henne att fara upp alltemellanåt,
hvar-efter striden blef ny och resultatet det gamla: att hon
öfvermannades af sin dåliga natur. Men hon var det
enda svarta fåret; de andra voro mera uthvilade och
hade följaktligen större herravälde öfver sig Sjelfva.
De sofvo med öppna ögon liksom det gamla Göta
lejon.
Kandidaten var för mycket gentleman att ens
med en min antyda, hur odräglig han fann hela
tillställningen; men det roade honom att sitta och
iakttaga kusinen, som icke kunde dölja sin otålighet. Han
kunde märka den på hela hennes hållning, hennes
ansigtsuttryck, hennes nervösa sätt att flytta händerna
och byta ställning hvarannan minut.
Sjelf afskydde han allt hvad dogmer hette —
högerns såväl som vensterns, de liberala, de
socialistiska och de ortodoxa — och han hade inympat sitt
åskådningssätt på henne. I detta mottagliga sinne
såg han sina egna åsigter växa upp så friskt och så
naivt som han knappast trott det möjligt, och vid deras
ensamma tankeutbyten satt han ofta och lyssnade med
hemlig njutning till den skära och fina klang de fingo
i hennes mun. Det var något så omedelbart och så
hjertegodt; och som hon trodde! För detta rena sinne,
som lifvet ännu icke kommit åt att fläcka, represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
