- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
26

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satte sig vid hennes sida; men den framräckta boken
tog han icke.

»Hvarför skulle du inte kunna läsa i den mer?»
sade han vänligare.

Hon stödde båda händerna mot gräsbänken och
såg framför sig med ett inåtvändt uttryck, medan
orden kommo lågt och famlande.

»Jo — ser du — — det var alldeles som om
jag funnit en vrå så öfvervuxen och undangömd som
denna» — hon gjorde en rörelse rundtomkring med
ena handen — »nej, jag menar — som om jag funnit
någonting så oändligt vackert — nej, det är omöjligt,

jag kan inte uttrycka det–någonting som ingen

vet om och som just derför är så vackert — —»
Hon såg upp liksom bönfallande att han skulle hjelpa

henne; slog derpå åter ögonen ned.–»Jag tycker,

att der lefver det, allt hvad man tänker vackrast och bäst,
det blir liksom en verld för sig, en verld som man
skulle hålla för sig sjelf eller mista. — —» Hennes
ansigte krymptes samman som i vånda under fåfänga
försök att finna de rätta orden. — »Der tycker jag
att det liksom växer upp af sig sjelf — någonting
som man längtar efter — någonting som kommer

inifrån–allt det der som andra bara skulle för-

derfva för en — förstår du?–det fins så
mycket vackert — och — och — —» Hon slog med
handen i gräset, brydd öfver att ha börjat och icke
kunna fortsätta.

»Och allt detta finner du der?» sade han och
pekade på boken.

»Nu är det förbi. Hvarför kunde jag inte få ha
det för mig sjelf.»

»Nå — Herre Gud — jag har ju ingenting sagt.»

Hon reste sig upp och gick ett par steg framåt
utan att svara. Så vände hon sig häftigt om.

»Allt hvad du lärt mig att ställa högt, det fann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free