- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
47

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Femtio.” En garnisonshistoria af Georg Nordensvan. Med teckning af E. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå, sa’ jag inte det, hvasa?»

»Der var nemligen tjugufyra jäntor förutom hustru
min», fortfor för detta fabrikören, »så det var rent af
omöjligt. De va’ nemligen så flygtiga, så de rent af
försvann.»

»Hans hustru med?»

»Nej — bara de andra jäntorna.»

»Det var otur, hva? Att det inte var tvärtom

— hä?»

Strömmer nära nog klappade kamraten på magen,
så skämtsam var han. Fabrikshistorien tycktes göra
honom ännu muntrare. Han gick med ett oafbrutet
invertes leende af belåtenhet med tillvaron.

»Och nu har jag åtagit mig att realisera ett lager
verkligt goda cigarrer för en grosshandlares räkning.»

Öfverstelöjtnanten smakade en cigarr och tog en
låda och Nilsson lofvade att komma igen vid tillfälle.

Det gjorde han också, han kom till och med
igen med nya cigarrlådor så ofta, att gubben bad
honom dra’ till det i hans mun vanliga stället.

De öfriga officerarne ledsnade också snart på
bekantskapen med cigarrförsäljaren. Hans goda
egenskaper, de tjenster han gjort en och annan, och hans
tystlåtenhet hade de totalt glömt bort. Han hade ju
blifvit en slusk och han var oförskämd, framfusig och
kamratlik, pratande om gamla historier från regementet,
från de förgångna dagame, som han i otid gjort slut
på för sin egen del. Och så bad han i legér ton
som om han viggade af en jemlike, att få låna en
femma. Ty han hade kvar sin gamla förmåga att
drifva upp pengar liksom äfven sin förmåga att foga
sig efter omständigheterna.

Hans elegans var nu helt och hållet borta. Han
blef gråhårig och såg frusen ut, der han gick om
vintern i sin slitna vårrock, ärfd från en af
löjtnanterna. Han försökte det ena sättet efter det andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free