- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
48

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Femtio.” En garnisonshistoria af Georg Nordensvan. Med teckning af E. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att förtjena en hacka, men något stadigt yrke passade
han inte för. Han gick upp i sitt vagabondlif, trifdes
bra på gatorna, alltid i ovisshet hvar han skulle fä
pengar ifrån, alltid färdig att göra bekantskap med
landtbor, låta sig bjudas och vigga en tia, ibland
finklädd, ibland sluskig, allt efter omständigheterna.

För hvar dag som gick blef han mindre
nogräknad. Man fick lefva så länge man kunde, en dag i
sänder.

En eftermiddag, då han gjort en god affär och
klädt upp sig, fick han ett infall. Om han skulle söka
upp en nyblifven riksdagsman från hemtrakten, en
välvillig herre, som var känd för sin oförmögenhet att
säga nej ? ...

Jungfrun släppte honom in i salongen och gick
för att anmäla. Det var endast ett ögonblick, han
var ensam, men han använde det till att se sig
omkring, och det första han fick syn på var en
visitbricka. Der låg ett kort: »Öfverstelöjtnant Strömmer
vid Konungens Svea lifgarde».

Han stoppade kortet ögonblickligen i sin ficka,
och då dörren öppnades och den lille, oansenlige
riksdagsmannen med det blida ansigtet kom in, stod han
helt lugnt nära dörren.

Nu behöfde han inte de historier, han tänkt ut.
Han hade en bättre trumf på handen.

»Mitt namn är Nilsson, hemma från ***. Det
är dristigt af mig att komma och besvära direktören.
Jag skulle inte heller haft mod dertill, om inte en af
min fars gamla vänner nära nog nödgat mig att söka
upp direktören. Han bad mig lemna sitt kort.»

Öfverstelöjtnant Strömmers kort kom upp ur
fickan.

»Aha, Strömmer ja! Gammal, god vän.
Jag-väntar honom just hit i kväll — går det inte an att
dröja?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free