Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kvällsbesök i ett skaldehem. Skildradt af Johannes Sundblad. Med teckning af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda anmärkningsvärda är ett porträtt af Runeberg
från hans yngre år. Han ser ut som en landtprest,
det klotrunda hufvudet och de ljusblå, trinda ögonen
gifva honom det mest intetsägande utseende.
Porträttet lär dock ha varit mycket likt, ty Alexis
Wetter-bergh — målaren — hade en eminent förmåga att
träffa utseendet, om ock hans teknik var underhaltig.
För att buga oss för värden passera vi genom
ett litet förmak och komma in i ett tredje, det sista
i »våningen».
Framför ett spetsbenigt, temligen högt bord sitter
en gammal man i en karmstol. Öfver de fula
ansigts-dragen ligger något tungsint och på intet vis
tilldragande. Frågade man sig på vägen genom matsalen:
»är detta Runeberg?» så var det nog mången, som,
då han första gången såg värden i huset, var färdig
att fråga: »är detta verkligen Onkel Adam?» Ty det
är i dennes hem, vi befinna oss.
Under sina sista år hade Onkel Adam nästan
ständigt detta dystra utseende. Det var ej långa
stunder, som mjeltsjukan lemnade honom i fred, och van,
som han var, att aldrig lägga band på sig, visade han
alltid i dessa stunder, hur kvald han var. Dock,
gästvänlig och sällskaplig, drog det ej länge ut, innan
solen började bryta fram, först i korta glimtar, men
hvilka dock — såvida anfallet ej var alltför svårt —
efter hand blefvo allt tätare och längre, tills det låg
ett blidt, solskenslikt skimmer öfver ansigtet, hvilket i
sådana ögonblick blef nästan vackert.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
