Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tern stod så i sina tankar? — Hvem kan veta det.
Tiden fans icke längre till, ty det var ingen, som lade
märke till den, och all rörelse hade upphört.
Men plötsligt, innan man visste ordet af, kom en
ljum flägt från söder. Den var ännu så lätt och svag,
att den knapt märktes, och den kom smygande som
en tjuf om natten. Upptinad af dess återhållna, men
varma andedrägt silade sig ett tu tre en liten hårfin
vattenstråle fram under snödrifvorna. Efter den
första följde snart en annan, derpå en tredje, de flöto
samman till en bäck, liknande bäckar sorlade fram från
alla håll, och undergräfdt från grunden, förlorade ett
stort snöblock plötsligt jemvigten och störtade
omkull. I sitt fall pressade det ner en ung gran och
bröt af dess grenar med buller och brak. En stor,
svart korp, som satt och sof i grantoppen, flög tungt
upp i luften, i det han gaf till ett högljudt, ilsket
kraxande. Det blef lif och stoj i skogen.
Strax i närheten var ett ide, der en björninna
låg och sof med sina ungar. Den yngsta björnungen
väcktes af bullret, och glad i hågen började han ruska
på den sofvande modern.
»Mor, mor! Skynda dig och vakna! Jag är
hungrig! Våren är kommen!», skrek han.
Den gamla björninnan kunde i sömnyran icke
urskilja något, utan hon blef ond, derför att man stört
hennes hvila, och gaf ungen en kraftig örfil.
»Jag skall lära dig att vara hungrig jag!»
brummade hon ursinnigt. »Sug du på ramarne och sof!
Hvad är det du pratar om våren? Gud vete, när
den kommer någon gång! I alla fall är det långt,
långt härifrån och dit.»
Med dessa ord vände hon sig om på andra sidan
och snarkade strax igen. Ungen låg och kastade sig
af och an några ögonblick, derpå vände han sig också
om och somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
