- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
114

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De genuina. Skizz af Lea. Med teckning af E. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af de gonuvina, som direktörn kallar dom. Och en
bland dom var ändå aldelsman.»

»Historier, lögner!» afgjorde direktörn. » Om
någon varit så enfaldig och friat till en af dem, hade
han fått henne med uppräckta händer och den andra
på köpet.»

»Nä si, det var just det, sir direktörn. Den ena
var en gång så godt som förlofvad, men när hon så
inte skulle få ta systern med sig i det nya hemmet,
så slog hon opp.»

»Prat», mumlade direktörn argt; »prat, säger jag;
historier, säger jag; lögn säger jag ännu en gång: det
var han som slog opp — om det var någon.»

»Och den der adelsmannen», fortsatte obesväradt
madamen, van vid direktörns inpass, »han fick korgen
derför att han inte ville sälja sin utsugna egendom
nere i Smål’n och flytta till Stockholm. För si
fröknarna kan inte lefva nå’n ann’ stans. Hvad skulle
dom också titta på i landsorten, der det hvarken fins
eldsvådor eller begrafningar eller prinsar eller tocke’
der som duger?»

»Nå, den tredje friarn då?» frågade direktörn med
ett tonfall af hån, som alldeles undgick madamen.

»Jo si, han var rabbelist, och det fick den äldsta
fröken veta i tid, hon som ä’ så kungligt sinnad, att
hon kunde springa benen af sig, för att få kasta ett
enda öga in i småprinsarnes vagn när dom
mossjo-nerar sej öfver Norrbro om dagarna — och så fick
den friaren korgen.»

»Madam», sade direktörn öfverlägset, »hon är en
bra menniska, men hon är enfaldig; man kan slå i
henne hvad som helst. Om någon kom och sade
henne att jag friat till någon af de der genuina, så
vore hon i stånd att tro det.»

»Nä-ä, då», invände madamen bestämdt.

»Och hvarför inte?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free