- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
120

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De genuina. Skizz af Lea. Med teckning af E. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara dess mera afkorta besöket hos Sara Lidell. Att
vi varit der är hufvudsaken.»

Och en halftimme derefter voro de der med de
på Hötorget afhemtade buketterna.

* *

*



Redan i tamburen hördes från förmaket det
lif-ligaste sorl och kändes ångan af doftande kaffe.
Enstaka röster trängde igenom det allmänna kacklet med
ett ifrigt: »nej, kära du, så var det inte»; eller: »jag
försäkrar er, mina vänner, att min svägerska hört det
af sin bror, som etc. etc.»

»Nej, se flickorna Lagerdahl — så snällt, så
innerligt snällt att komma ihåg mig i dag och med så
vackra buketter till», hördes nu värdinnans röst, vid
det hon med utbredda armar välkomna de genuina.
»Se, mina vänner, en sådan lilja midt ibland penséerna
och så den här camelian med hvita rosor omkring!
Ja, om man skulle bland alla buketter jag fått i dag
utpeka den vackraste, komme man sannerligen i valet
och kvalet. Tusen gånger välkomna! Här fins plats,
mina damer, här mellan fru Schening och fröken
Plotterbom. Någon presentation behöfs dess bättre
ej; vi känna ju hvarandra allesamman, eller hur? Idel
gamla vänner. Får jag lof att servera en kopp? Det
är nyss intaget. Går det inte an att ta af hattarne ?
Det blir så varmt annars.»

»Nej tack, tusen tack, lilla snälla Sara; vi måste
tyvärr snart bege oss af igen. Det är ett par af våra
andra väninnor, som också bära dagens vackra namn
och som skulle finna det underligt, om vi glömde
dem», underrättade fröken Ulle-Katrine, »och så —»

»Ja, ack ja, jag vet», inföll värdinnan; »ni ha alltid
så många jern i elden, ni lyckliga menniskor, som
kunna disponera er tid! Jag är emellertid glad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free