- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
147

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig rococo. Af Oscar Levertin. Med 2 vignetter af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ömhjertad man med en ädel och rättskaffens conduite, men
hans alfwar, hans ålder och krämpor, hans stränga,
gudeliga wäsen betaga mig, som är ung och yr, alla mina
moyens at reciproquera hans ömhet. Ma chère
confidente wet dessutom, at en annans bild numer occuperar
mit hjerta. Tänk dig, den obekanta swarta dominon på
masqueraden sist war ingen annan än major Stenfelts son
Gustaf, nyligen på retour ifrån Paris. Ack, hwilken
wacker och artig man; blott han rörer munnen föreställer
man sig at få höra tusen behagligheter af et utsökt wett.
Också står han i grace på hofwet och umgås med idel
gens de qualité, men mamma, som är så faseligt strict,
har förbubit honom at giöra oss sin visite, derför at hon
hört, at han skal wara en widlöftig yngling, som snart
au fond ruinerat sin gamle far, och ingen convenabel
societet för en ung flicka, som i rappet blifwer en alwarsam
prestfru. Men jag tror icke wärldens medisance; fins det,
min Ulrique, någon så fördömelig last som förtal och
belackande?

En secret har jag dock haft un peu de commerce med
denne aimable cavalier. I förra wickan war han så
gracieus at skänka mig en charmant present, beståendes af en
mouchedosa af skölpadd och en ask, pommade de Paris,
souveraine at befrämja hårwäxten, och i går passade han
mig i farstun när jag återwände från en promenade i
staden. Wet du, hwad han sade til mig? Mon Dieu,
Mademoiselle, hwad jag är lycklig at äntligen hafwa mött
Er ensam. Ni är alt för söt! Hwarpå jag swarade en
souriant, Jag har aldrig hört någon säga det för! —
Nå, så säger jag Er det nu, swarade han, Jag har aldrig
sett någon så wacker som Ni, och jag är kär i Er. —
Vous raillez, inte är jag den wackraste i wärlden, det wet
Ni bäst sjelf, fast Gudskelåf, för jag är utan lyte.
Hwarpå han swarade, Parbleu! Jag swär at Ni är charmante,
och jag tycker förbålt om Er. Men just då jag ämnade
swara härpå, måste han eclipsera sig, ty någon kom, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free