Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerlig rococo. Af Oscar Levertin. Med 2 vignetter af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Som en galning parcourerade jag under en wickas
tid staden i håpp at återfinna den skönas spår, då härom
dagen en lhcklig hasard ledde mina steg til Djurgårdsbrunn.
Hwem såg jag där om icke ma belle« inconnne ifölge med
en bedagad matrona i jättestor roberonde och drucko de
hivar sit glas watten för at curera vapeurerna och stärka
nerverna. Genast bad jag kiällans snälle medicus, Archi-
ater Hallman, af hwilkens assistance jag sjcls i wintras
af helt annan ordsak profiterat, at föreställa mig. Och
Mon cher tänke sig min öfwerraskning, när jag hörde, at
min domino frän masqneraden war den rika sidenfabriquer-
stan Wolframs dätter Anne-Charlotte, sörlafwad med et
original til präst wid namn Hesselius, rik som Croesus,
men sniken som en kornjnde och gammal som Methusalen1.
Jag gjorde en djup reverence, tålkade min enchantement
öfwer at på nht reneontrera min dame frän masqueraden
och wägade til sist offrera en taß easö eller et glas per-
sieo. Men fru Wolfram — peste de la vieille gne"non —-
gas en icke synnerligen höfsad resas. Det ivar omöjligt
at ens persnadera hänne at taga några moments hwila
och i en bosquet niuta af den täcka naturen. Hon wände
mig ryggen, och när jag talade om at giöra visite, swarade
hon, at hr Stenselt icke skulle finna något plaisir i
deras tarfweliga hem. Men Anne-Charlotte minande-
rade och log helt tendrement emot mig. Hon liknade gud-
innan Flora, klädd som hon war i småblommig nättelduk
med en thee-ros å la naissanee de la gorge, och hon
syntes icke obenäget nptaga den attention, mon chers öd-
mjuke servitenr wisade hänne.
J samma nn npdrog jag i husmndet min plan de
campagne och hemkommen sände jag genast min lakej, den
skälmen Claes, sned en liten present til min lilla sköna
—- dessa små borgartöser kan man altid tonrnera hufwut
på med några modes de Paris. Och härom dagen, när
min förfarne Claes utspionerat, at den gamla draken eldig-
nerat sig för at i sqwallertimman hos en nabofru Alfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
