- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
172

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pale ale. En skepparhistoria af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strun och ett par halfvuxna barn vettskrämda
blickade mot den höga lanterninen, hvilken nästan
förekom dem som en himmelens stjerna i det skräckfulla
mörkret.

Fyren var författningsenligt tänd, men ännu hade
ingen seglare begagnat dess vägledande sken.
Fyrmästaren granskade visserligen horisonten ibland, mera
dock af gammal vana än för att finna skymten af ett
segel.

Men denna natt fick han till sin häpnad sigte på
en seglare, som för styrbords halsar sökte pressa sig
upp förbi fyren. Hon förde bottenrefvadt b riggsegel,
refvad fock och förstång. Han kunde se, när hon
stundom kom mera nätt upp i vinden, hurusom hela
babords brädgång från fockrösten ända till låringen
var bortspolad. Sjön bröt alldeles öfver, då hon åter
satte ned, som om masterna varit instuckna i blotta
hafvet.

Hon kom inte högt nog för att ligga öfver fyren
och vände åter ut i natt och storm. Men det
beundransvärda sätt, hvarpå hon skötte sig under denna
vändning, lugnade fyrmästaren. Skutan var en sjöbåt,
som flöt lik en mås och syntes mästerligt handterad.

Om en halftimme kom briggen återigen störtande
genom den dånande sjön, och denna gång låg hon
öfver fyren, höll sig godt klar för skäret och sträckte
på samma slag upp förbi norra ändan af Långören, der
hon för de utskjutande grundens skull tog sig godt
svängrum, hvarpå hon gigade focken, föll af, halade
ned briggseglet och försigtigt länsade in i den vik, som
bildades af Enholmen och östra delen af Singölandet,
der hon lät begge ankaren gå. Trots den rasande
snöstormen visade hon sig dock mäkta tryggt rida upp
mot den här i lä om skären betydligt lugnare sjön.

Det var tydligt, att blott en med detta ytterst
krångliga farvatten förtrogen kunnat verkställa denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free