- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
174

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pale ale. En skepparhistoria af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade förbytts i ett par blodsprängda händer. Och
då dertill kom, att den ene broderns arm hade gått
af vid armbågen och fastspikats af timmermannen på
ett sätt, som illusoriskt gaf honom utseende af att
vara i begrepp att ge sin bror en örfil, hvilken denne
med sin utsträckta arm syntes färdig att besvara, kan
man fatta, att dessa begge figurer inte kunde narra
ens en simpel rospigg att tro dem vara två lustiga
bröder längre.

Nedslagna äntrade omsider gubbarne ned i
kajutan, der allt ännu befann sig huller om buller och
luften kändes kall och däfven.

Mörk och butter lät kapten Olsson dem veta, att
hela resan inte varit annat än svår och motig från
början till slut. En tur från Vestindien till Liverpool
hade tagit fyra gånger så lång tid som den lyckliga
resan han gjorde för ett par år sen. Inte att han
sparat briggen, men Två Lustiga Bröder var numera
som förtrollad. Hon förekom rent af som en helt
annan skuta. Han menade en ond ande hade farit
i de begge bröderna alltsen de vändt näsan hemifrån
sist. Man kunde också nära nog se det på dem,
fördöme deras träbeläten!

Nämdemansfar satt tyst och liksom sväljde en
lång stund sedan skepparen med en viss belåten
bitterhet hade slungat ur sig hvad han hade på hjertat.
Ingen såg upp under den pinsamma pausen.

Till slut harklade sig häfveröaren.

»Nå nå, kaften Holsson», sade han stillsamt,
»halla hä vi dödliga hå kan ta felt, sömma på jett,
sömma på jett hanna. Vi a nock sitt vi me så
mot-börligt he a vurri hå funnra hå funnra ur hi ålingen

he kunna gå så rakt håt elkota jen äjr gånjen.–

Or på, kaften Holsson, jen svälter hinte söm dyrt
köjper. He här väl så gödt an skaffar sej jen oper
tåcket dejr Päle-Häle higen, för jen kan då fälle si,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free