Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter af Per Hallström - Markisinnans maskerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad var det, hvad ville de alla, hvad skynda de så
emot?
Hvem var det, det gälde, de knutna näfvarnas tysta
hot?
Hon måste se det. Vid minsta fara hon lätt ju flyr.
Det hela kanske sig formar till lockande äfventyr.
Hon öppnade dörren och ned till gatan ett hopp
hon tog.
En vink åt betjenten, som häpen står, som en blixt
honom slog.
Hon greps uti hopens kedja, drogs med som en länk
i den,
Slöts in af de nya leder, som samlades flera än.
Hon gick icke sjelf, hon tyckte sig förd af en regns väl d
flod.
En puls dref i allas hjertan sitt sjudande varma blod.
En tanke, en väldig, i luften flög fram som en örn
så lätt,
Hon såg den ej klart, men hon kände, den hade makt,
hade rätt.
Hon såg omkring sig; en rodnad mot tinningen drog
sig varm.
Hon röck sina blanka smycken undan från hals och
arm,
Som ville från glans och glitter hon rensa sin kropp
och själ.
Korallgrenen blott fick vara — den klädde henne så
väl.
Nu vidgades gatan. I sorlet kanonernas åska ljöd.
Bastiljen i flammande rökmoln mot himlen, som glänste
röd,
Nornan 1890. it
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>