Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade ej hört något om honom på förhand,
hvarken godt eller ondt, ty han kom från andra ändan
af stiftet, der ingen hade några bekanta. Man fick
väl derför döma sjelf, då han kom för att predika prof.
Och domen utföll allmänt till hans fördel. Pojken,
som skjutsat honom de tre milen från närmaste
jern-vägsstation, talade om, att han hade varit »så argt
beskedlier å gemen å sej» under vägen, språkat om
ditt och datt alldeles som en ankamrat och velat köra
sjelf hela vägen, och aldrig hade han sett en prest
köra så bra. Då man fick se honom på kyrkbacken
om söndagsmorgonen, slog äfven hans utseende an.
Han var stor och grof som en riktig jätte, med
väldiga brunstekta händer och breda axlar, för öfrigt
ljushårig, klarögd och rapp i vändningarna som en
pojke, fast han såg ut att vara sina fyrtio år. Han
helsade så gladt och vänligt åt alla sidor, att det vann
allas hjertan.
Och när han kom för altaret och hof upp sin
röst, hoppade man högt i bänkarne och såg på
hvarandra af förvåning. Aldrig hade man hört en sådan
stämma. Den rullade som en åska genom kyrkan,
men en välljudande, hygglig, vacker åska, som ingen
behöfde vara rädd för. Att somna, då han talade,
var en ren omöjlighet. Och ännu större blef
belåtenheten, då han började sjunga. Hans starka
tenorröst klingade som en smattrande trumpet och hördes
ända ner till kyrkbyn, och då han såg hvilket
fördelaktigt intryck hans sång gjort, tog han sig för att
sjunga icke allenast det af ritualen, som vanligen
brukar sjungas, utan också hela episteln och bönen före
densamma, alldeles som vid en installation eller andra
stora högtidligheter. Ett bredt, belåtet leende spred
sig från ansigte till ansigte öfver hela kyrkan, och den
allmänna tillfredsställelsen fick uttryck i det naiva
kän-sloutbrott, som en af de äldsta gubbarne under tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
