Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plockade han sten på sin träda och bände upp
jordfasta block så stora, att ingen annan karl i socknen
skulle ha orkat med dem ensam. Det var en ovanlig
kyrkoherde man fått, det såg man snart, men att
arbeta och vilja sköta sig hade aldrig varit annat än
berömligt i Munkevad.
Också dröjde det inte stort mer än en månad,
förr än Selma, rike Per Erssons i kyrkbyn enda dotter,
enligt häfdvunnet bruk der i trakten lät »skicka bud»
till kyrkoherden Håkanson, d. v. s. hon sände sin
gamle morbror som böneman med helsning, att »hon
hade en så’n innerligt stor håg te bli fru på
prest-gården», men det blef en förskräcklig uppståndelse
på Boarp, Per Erssons gård, då morbror kom tillbaka
med det beskedet, att kyrkoherden helsade och tackade
så mycket, men han var redan gift.
Selma, som redan förut stod illa anskrifven för
sin högfärd, blef nu en visa i socknen och kunde
knappast sticka näsan utom dörren, förr än hon fick
höra glåpord för sitt missöde att ha råkat skicka bud
till en gift karl.
Och det märkvärdiga var, att ingen menniska
haft någon aning om, att kyrkoherden var gift. Han
bar ingen ring; nå, det var väl för att han inte ville
nöta på den under sina grofgöromål. Och hvar var
hustrun ?
Man behöfde ej undra länge, ty framåt
midsommar anlände hon till prestgården, åkande högst upp
på toppen af ett flyttlass, som kördes af äldste sonen,
en groflemmad tolfåring, och omgifven af en hel massa
barn i alla åldrar, deribland en enda flicka och sex
pojkar utom körsvennen.
Det var till en familjefader med hustru och åtta
barn som Selma hade friat! Från den stunden man
fick veta detta, kunde Per Ersson aldrig tåla
kyrkoherden Håkanson, och det var Selma, som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
