Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfyld, och föräldrarne sparade in 85 kronor på
ladu-gårdspiglönen — det räckte ett godt stycke för
gos-sarne att lefva på i Upsala.
Ty dit hade nu de begge äldsta kommit;
Angan-tyr och Frej hade intagit deras platser vid Kalmar
-gymnasiet. Det var ett underverk, hur kyrkoherden
kunde skrapa ihop pengar till att ge sina gossar en
sådan uppfostran. Men han hade föresatt sig att de
skulle bli hvad deras anlag pekade åt, så vidt han
kunde hjelpa dem till det, och då nu de begge äldsta
visade utpreglade anlag för studier, så skulle de också
studera. Men lefva på matsäck måste de göra, det
hade han gjort på sin tid, och det hörde han dem
heller aldrig knota öfver. Då de voro hemma under
sommarferierna, sågo de lika starka och dugtiga ut
för det och hjelpte fadern på åker och äng, så att
han slapp lega arbetsfolk under skördetiden. Björn
skulle bli jurist och Thor läkare. Resliga och
axelbreda voro de begge två och skötte lien som hela
karlar.
Men för att skaffa pengar till deras
Upsalater-miner måste deras far anlita både möjliga och
omöjliga utvägar. Då ingen annan råd fans och han flera
kvällar gått med stora steg af och an på sin
gårdsplan i vånda för pengar — ut måste han alltid i
sådana ögonblick — då var det som han kom på
den olyckliga idén att ge sig ut i bygden och låna.
Det gick bra i början, ty bönderna kände sig smickrade
att få låna åt sin kyrkoherde, men då det blef bekant,
att han pungslagit litet hvar och att ingen sett en
skymt af någon betalning, sinade den källan hastigt
ut. Han fick nej öfverallt. Man rådde honom att
ta hem sina pojkar, då han inte hade råd att hålla
dem vid akademien, och man förestälde honom
välment, huru vanvettigt det var af honom att föresätta
sig det omöjliga. Men det var som att tala till väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
