- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
192

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom ingenting. Och efter examen blefve det alltid
någon råd.

Detta bref gjorde kyrkoherden nästan utom sig
af förtviflan. Hans pojke skulle nu få pröfva på
ving-leriets förbannelse och sätta sin examen på spel, bara
för en eländig gnidare till bondtupp och en elak kvinna —!
Han rände ut på vägar och stigar, som vanligt då
han var upprörd, och knappast hade han kommit förbi
prestgårdens grandunge, förrän han mötte Per Ersson,
som kom lunkande framåt vägen med ett jernspett
öfver axeln. Kyrkoherden stannade och inväntade
honom; här skulle bli gräl af, det slog inte fel, och
han var minsann inte den som gick ur vägen. Men
huru häpen blef han inte, då Per Ersson, i stället för
att öfverfalla honom med otidigheter — och kanske
med jernspettet — underdånigt tog af sig hatten,
bugade sig och lomade förbi med en min som en piskad
hunds. »Jaså, han är rädd!» tänkte kyrkoherden.
»Verkade det på det viset! Då är min pojke räddad.»

Han ropade an Per Ersson och denne stannade
genast.

»Hvad tyckte Per Ersson om predikan i går?»

Ett grymtande blef enda svaret.

»Jag tyckte just, att jag gjorde min sak bra»,
fortfor Prestgårds-Håkan i samma raljanta ton som
nyss. »Men vänta bara till nästa söndag, då skall
jag låta piskan gå ännu eftertryckligare, och det så
det skall hvina om öronen på somliga.»

»Nej, för Herrans Jesu skull», utbrast Per Ersson
förskräckt. »Då ger jag hellre pengarne.»

En halftimme derefter kom kyrkoherden ut från
hörnkammaren på Boarp med ett segerstolt leende
i sitt ansigte och hundrafemtio kronor på fickan. Det
hade i går varit fråga om två hundra, men i dag
hade Per Ersson tiggt och bedt för själ och pina att
få slippa med hundrafemtio, och det beviljades. Lån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free