- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
215

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårhistoria af Tor Hedberg. Med vignett af V. Behm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det anmärkte äfven en manlig stämma, hvars
egare stannade och såg ut öfver fjärden.

»Se», sade han, »man kunde tro att det var
hafvet.»

Den han talade med var eller såg åtminstone ut
att vara en ung flicka, gestalten var en sådans och
äfven ansigtets form och uttryck; endast blicken röjde
något af den mogna kvinnan.

»Ja, men nu är det inte hafvet!» svarade hon.
Det var något retsamt i tonfallet, som kom honom
att rynka ögonbrynen.

»Kan ni då inte tänka er att det vore hafvet?»

»Tänka! Tänka!» upprepade hon.

»Ja», fortsatte han envist, »kan ni inte tänka er
det och njuta af det, som om det vore det?»

Hon stannade och tog på sig en tillgjordt
drömmande min; så skakade hon på hufvudet.

»Nej», svarade hon, »det är alldeles omöjligt.»

Hon kastade en hastig blick på honom och fick
en helt belåten min, då hon märkte, hur ond han blef.

Ja, jag kan inte hjelpa det, men jag vet alldeles
för väl att det inte är hafvet; jag kan ju hela fjärden
utantill, känner till hvart enda grund, det är bara en
beskedlig fjärd och så litet dimma, det är allt
samman !»

Han gjorde en häftig rörelse emot henne som
om han ämnade svara, men vände sig så bort och
fortsatte sin väg.

Han var ond, alldeles ursinnigt ond öfver denna
lilla småsak, ond på henne och i synnerhet på sig
sjelf. Hvarför skulle han också gå och göra sig löjlig,
för han hade nog varit löjlig, hon hade ju alldeles
oförstäldt gycklat med honom. Gamla karlen, gå och
göra sig löjlig! Ja, när han rätt tänkte på saken, så
hade han varit löjlig hela dagen! Det hade börjat
på morgonen, när han i spegeln upptäckte några gråa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free