- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
233

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde, oktober 1888—oktober 1889. Af Emil Svensén. Med vignett af V. Andrén - Hugo Åkerhielm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigarens lager skördas nu mera sällan af någon
svensk man; och för dem, hvilkas panna den pryder,
för den sällan någon lycka med sig. En sådan man
var Hugo Åkerhielm (död den 3 februari, 49 år
gammal), den siste karolinen, som i år slutat sin
skiftesrika lefnad. Från sin barndom kommer
minnes-tecknaren väl i håg den då unge, ståtlige mannen,
som under det skickelsedigra året 1864 med gladt
mod drog ut till Danmarks hjelp i sällskap med en
likasinnad kamrat. Snart spordes det, att den senare
dött på ett sjukhus, utan att ens ha sett en fiende,
men att Åkerhielm vid Dybböls stormning efter under
af tapperhet blifvit sårad och fången. Efter år och
dag kom han åter, höljd med ärorika sår. Atrån efter
kamp och strid var hos honom liksom lusten efter
jagt och kämpalekar hos andra; i det dagliga lifvet
fans ingen vekare och mera hjertegod själ än han;
men stridens retelser voro hans lust, och derför sökte
han äfven upp marknadsplatserna i den småländska
skogsbygden, hos hvars slagskämpar han snart
förvärf-vade en otrolig respekt. Mer än en gång har den,
som skrifver detta, i sitt barndomshem hört honom
förtälja om sina bragder, — hvarvid han väl ock ibland
kunde betjena sig af en liten loflig licentia poetica.
Men han, som fordom varit öppen och glad såsom
foglarne under himmelen, fördy strades allt mer; och
folket sade, att han ofta om natten sällskapade med
vålnaderna af tre preussare, som han slagit vid
Dyb-böl. I ärlig kamp och utan svek hade han fällt dem,
bröst mot bröst och till värn för eget lif; men den
tanken lemnade honom ingen ro, om ej kanske dessa
män lemnat efter sig enkor och faderlöse, som må
hända nu ledo nöd. Större och större blef hans själs
oro; för att stilla den kastade han sig i affärer, sedan
han blifvit egare af en nätt förmögenhet. Det gick som
man kunde vänta; först hade Åkerhielm penningarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free