Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksgnabb. Ett reseminne af Helena Nyblom. Med vignett af A. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vegetation, hvilken midt i sommarn utvecklar en prakt
och en rikedom, som söker sin like. I stället för
våra beskedliga pilhäckar utbreda sig här neriehäckar
åt alla sidor, flammande som glädjeeldar af millioner
röda doftande blommor. Bland höga pinier och
cypresser kasta de lätta klängrosorna sig fladdrande
och sväfvande som festguirlander mellan de mörka,
allvarliga kronorna. I en och annan park kan ett
helt bergskrön vara betäckt med ljusblå hortensier
liksom med en slöja af blå luft, och på andra ställen
stå ängarna med högt gräs, fullsatt med våra egna
välbekanta, svenska midsommarblommor, hvaröfver
stora fjärilar fladdra. Villor och landställen lysa som
hvita foglar, hvilka slagit sig ned i det gröna, och
deremellan resa de berömda sommarpalatsen sig som
stora svanar, hvilka sträcka på sig och se ut öfver
vattnet från sina blomsterklädda stränder.
Det gälde att ha ögonen med sig för att icke
undgå något af alla de mångfaldiga härligheter, som
upprullades för en vid hvarje svängning på sjön,
hvilken tycktes bli vackrare ju längre man ångade
fram.
Alla passagerare voro på däck. Man satt så
bekvämt på den breda, behagliga ångbåten. Bland
de resande, som voro klädda i eleganta
sommartoaletter, voro de flesta badgäster från en eller annan
af de många småbyar, hvilka om sommaren mycket
besökas. Blott en enda familj med större bagage
var på väg till Schweiz och skulle fortsätta resan
genom Chiavennadalen upp i Alperna.
Det hvilade en värmemättad luft öfver hela
landskapet. Stora åskmoln, violetta och blå, lågo öfver
bergstopparne och ändrade långsamt form. Då och
då lyste solen igenom dem med en bländande glans,
och så drogo de sig åter tillsammans som om de icke
kunde frigöra sig från vissa hotande tankar. Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
