Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksgnabb. Ett reseminne af Helena Nyblom. Med vignett af A. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes svarta ögon voro fulla af tårar och det ryckte
i mungiporna på henne. Tvärs öfver våra hufvuden
kastade hon på idealet ljungande, olyckliga blickar. –
Stackars liten! Hon led mycket! Han hade tydligen
varit mycket stygg mot henne, och hon tycktes nu
vilja ställa honom till ansvar derför. Han gick vidare
med hatten på trekvart och med en gång som, äfven
bakifrån sedd, visade, huru öfverlägsen, huru
otillgänglig och oförsonlig han var. Och hon efter med
framsträckt hals och fladdrande vingar som en fogel,
hvilken man beröfvat dess ungar. Hela hennes väsen
var i uppror! Hvad brydde hon sig om alla blommor
i verlden, om berg och sjöar och villor, om hela
paradiset, som log omkring henne, när han, han, den
älskade och tillbedde, denna krona bland män, vände
henne ryggen och icke ville se mildt på henne.
Han hade orätt! – förskräckligt orätt! Jag skulle
ha kunnat lägga fingrarne på hans rygg och svurit
vid uttrycket i hennes ansigte, att han hade orätt.
Hon endast älskade och beundrade honom, och han
hade i ett anfall af nyck, kanske endast derför att
det var allt för varmt, kastat henne ifrån sig och sårat
henne.
Hon skakade af rörelse som om det gälde
hennes lifs lycka, att han skulle ta henne till nåder igen,
men han vände icke en gång på hufvudet. Han
skyndade vidare och försvann bakom villan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
