Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksgnabb. Ett reseminne af Helena Nyblom. Med vignett af A. Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade funnit en vacker och skuggrik plats, der
vi för sista gången läskade oss med apelsinglace, då
vi långt borta sågo ångbåten. Det var nu på tiden
att gå ned till bryggan. Hvilka möta vi der på kajen,
om icke våra neapolitanare! Det äldre oåtskiljaktiga
paret arm i arm som vanligt i lugn belåtenhet. Men
derefter i vild fart, fladdrande och flygande, den unga
frun, hängande i ett tillstånd af öfverjordisk
lycksalighet vid sitt återeröfrade ideals arm.
Ja, det var han, fet och frodig med hatten
fortfarande på trekvart, men numera icke ilsket på sned,
utan gladt och flott, som en förnöjd och triumferande
man sätter sin hatt. Han log vänligt och nådigt ned
på sin hustru – och hon! Hur såg hon icke upp
till honom med sina svarta ögon, fulla af den mest
hängifna och smältande tillbedjan! Hon hängde ju
åter vid hans arm! Hon såg igen upp i detta
älskade ansigte med de runda kinderna och det blonda
skägget! Han var icke ond längre! Han hade varit
så god och förlåtit henne, att hon lidit af hans
häftighet! Hon hade lofvat att aldrig göra så mer, men
alltid vara tålig, underdånig och söt, hvad han än
skulle säga henne.
Fredstraktaten var nu afslutad och beseglad, och
om den också hade blifvit uppsatt för henne på de
mest förödmjukande vilkor, skulle hon ha
underskrifvit den strax – strax med en liten hand, som blott
skälfde af längtan efter att få tag i honom igen.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka flögo de
der nere på kajen. Med ens hade allting blifvit så
vidunderligt! Nu först såg hon, hur trädgårdarne
hängde fulla af blommor, hur sjön glittrade, hur
båtvimplarne fladdrade, allt för att önska henne lycka
till hennes återeröfrade kärlek! Eller kanske såg hon
ännu alls ingenting af alltsammans, men hon kände
det. Hon kände, att nu var det åter sol och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
