Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Oberammergau. Af Oscar Levertin. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbi, solblanka sjöar i morgonljus och dunkla skogar
med ett öfverfiöd af gröna gömmor. Trakten är en
af Tysklands skönaste, och bergen här hafva sin egen
poesi, icke vild och förvägen som Schweizeralpernas,
icke sydländsk och chevaleresk som Tyrolens
borgkrönta sluttningar, nej, en poesi i slägt med
Schwarzwalds och Thüringens, den tyska skogshöjdens evigt
sommargröna romantik med sin doft af barr och kåda,
sin klang af jägarhorn och sitt sorl af blonda
kärlekspar, sådan den för alltid ligger gömd i Webers operor
och i Schuberts sång.
Dock ett förfriskande intryck af denna skogsnatur
erhåller man, så snart man lemnar den lilla
jernvägsstationen Oberau, der lifvet redan antagit en
kosmopolitisk karakter och smörgåsen hunnit 50 pfennige
öfver pari, och i sin vagn åker upp för höjderna till
Oberammergau. Pingstdagens soliga högtidsro låg klar
öfver de vårgröna sluttningarna, och de talrika skaror
af söndagsklädt bondfolk från när och fjerran, hvilka
med sina matsäcksränslar på ryggarne sträfvade upp
för höjderna, gåfvo trakten en stämning af festlig
vallfart. Madonnabilden i klostret Ettal, som man här
passerar, var också under hela medeltiden liksom sin
systerbild i Einsiedeln ett kärt mål för de troendes
pilgrimsfärder. Men vår körsven – en fryntlig,
ölgemytlig bayrare – lät oss icke fördjupa oss i några
gammalkatolska drömmerier, der han från sin bock
berättade en del realistiska detaljer från
Oberammergau, pris på logis och mat, och allehanda anekdoter
om spelens protagonister.
»Ja, Kristus har hela huset fullt af engelsmän
och amerikaner», sade han till sist med något
missundsamt i stämman. Det var en fatal replik,
medeltidsstämningen var med ens sin kos, och man kände
med en suck, att man lefde i Murrays och Bædekers
upplysta tidehvarf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
