- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
56

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustens flagga. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot sin mans arm och svarade knappt på de ömma
ord han slösade på henne. Han kunde verkligen inte
undgå att se hvilket band hon lagt på sig och
hvilken uppoffring hon gjort. Och det grep honom också
så, att han under ett ensamt ögonblick i tamburen
tog henne om lifvet och kysste henne.

»Om du vill, lilla Hilda, så far vi hem med ångbåten.»

Hon smålog på sitt gamla vis och kysste honom
tillbaka riktigt hårdt och varmt.

»Du ä rar», sade hon.

Mera fingo de inte tid till.

Det var en treflig middag. Man skämtade och
pratade, och Gusten kunde inte tala annat än sjömansspråk.
Det hade blifvit varmt och godt väder. Damerna
sutto utan schalar på verandan, och solen glittrade
helt vänligt på vågorna, som stillade sig allt mer
och mer.

»Tänk sånt skönt väder», sade herr Bergling. »Och så
få vi medvind hela vägen hem.»

Gusten tittade på Hilda.

»Håller du på ångbåten?» frågade han tyst.

Kaffet var godt, likörerna lifvande, vinden så
smekande och varm, sjön så vacker och lugn. Hilda log
mot sin man. Hon ville vara hjeltinna hela dagen.

»Nej», sade hon. »Jag ska vara snäll.»

Och så gaf man sig ut igen.

Båten gled stilla öfver vattnet, utan krängningar,
men med jemn och god fart. Humöret var godt,
punschen kom fram, och man skämtade lika ogeneradt
som om man suttit hemma i sin salong. Det blef en
härlig solnedgång. De finaste nyanser i skärt och blått,
gyllene kanter på de lätta molnen, horisonten invid
skogen blossande röd och i vattnet ett glänsande
färgspel af återskimret.

Damerna sutto med armarna om hvarandras lif

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free