- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
88

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försoning. Skizz af Tor Hedberg. Med illustration af Vilh. Behm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belysta af en aftonrodnad. Då hade hon stannat
och sagt:

»Det är det vackraste jag vet och det som ger
den starkaste känslan af vår, när jag ser fruktträden
blomma. Det är en sådan rikedom.»

»Ja», svarade en annan i sällskapet, »nästan för
rikt; om nu allt det här skulle bli frukt?»

»Det är just det jag menar», utbrast hon något
retligt, »det är just det som är det vackra att ...»

Men de fingo aldrig höra hvad som var det
vackra, ty hon afbröt sig och samtalet gled in på
något annat.

Detta påminde han sig nu, när han gick förbi
samma täppa. Äppleträdet stod der och bar några
kart, tio eller tolf på sin höjd.

Hvarför tyckte hon att just det var det vackra?
tänkte han och påskyndade sina steg, som om det
låg något plågsamt i åsynen af detta träd.

Då han kom fram till målet för sin vandring, en
villa, som låg ett par stenkast från vägen, omgifven
af en trädgård, stannade han och såg på klockan.
Hon var icke mer än sex. Således återstod ännu
minst en timme, innan han kunde hoppas på att få
träffa henne. Hur skulle han få denna timme att gå
– så tröstlöst lång som den föreföll honom nu, då han
såg framåt den? Han stannade utanför staketet och
betraktade den lilla rödmålade villan, som låg der
i solskenet, med nedfälda gardiner. Hon sof ännu,
utan att ana att han stod derutanför. Om hon anade
det –? Men hur skulle han få timmen att gå?
Hans blick föll på en rabatt, som stod utanför
hennes fönster och hans ansigte lystes upp af ett leende.
Det var barnsligt, mycket barnsligt till och med –
men sak samma, han skulle göra det ändå!

Han gick in genom grinden, och sedan han bredt
ut sin näsduk i det fuktiga gräset, lade han sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free