- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
90

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försoning. Skizz af Tor Hedberg. Med illustration af Vilh. Behm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hastigt öfver, och han gick otvunget fram mot henne
med hatten i hand.

»Jag var ute och gick och tog mig den friheten
att hvila ett ögonblick i er berså. Jag hoppas ni inte
misstycker.»

»Nej visst inte», svarade hon och skrattade,
måhända för att dölja en smula förlägenhet. »Jag blef
en smula förvånad, för jag trodde inte att ni brukade
vara uppe så tidigt.»

»Det är också af en särskild anledning», sade han
och såg bestämdt på henne.

Hon undvek icke hans blick och han såg med
en plötslig fruktan, som förut varit alldeles
främmande för honom, att det kom ett sorgset drag kring
hennes mun.

De gingo tysta framåt vägen. Han hade blifvit
förstämd och fann nu icke mera något af de ord,
som förut legat honom så vältaligt på tungan. Hvad
betydde det der sorgsna leendet? frågade han sig, och
ett allt djupare missmod uppfylde honom. Och dock
tyckte han att det låg en svag förhoppning i denna
tystnad, som hon icke gjorde något försök att bryta
och som icke tycktes plåga henne. Låg det icke en
förtrolighet deri, större än som kunnat taga sig
uttryck i några ord? Han såg då och då på henne
från sidan; hon gick med nedslagna ögon, det sorgsna
draget var kvar kring hennes mun, hvars läppar voro
fast slutna. Hvad betydde det då?

Under tystnad hunno de fram till den lilla
täppan med äppelträdet, som han på ditvägen gått förbi,
och samma minne som då trängde sig åter på
honom. Som det nu var honom omöjligt att bryta
tystnaden omedelbart med det som han hade på hjertat,
grep han detta samtalsämne.

»Mins ni en gång i våras, då vi gingo här förbi,
och äppelträdet stod i blom?» frågade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free