Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försoning. Skizz af Tor Hedberg. Med illustration af Vilh. Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni tror väl icke att det var er», utbrast han
ifrigt.
»Ähnej, inte heller mig, – en annan. Ofta då ni
talar till mig menar ni en annan.»
Han såg häpen på henne, och en plötslig tanke
fylde honom med glädje. Var det icke svartsjuka i
detta? Och om hon kunde vara svartsjuk så utan
skäl, då ...! Nu fick han mod att tala.
»Men tror ni nu att jag menar er, endast er, då
jag frågar er ...»
Hon sträckte med en skygg åtbörd ut sin hand
mot honom, han grep den, men hon drog den hastigt
tillbaka och då förstod han att åtbörden varit
afvärjande.
»Nej, fråga inte!» sade hon bedjande.
Han stannade ett ögonblick och bet sig hårdt i
underläppen; det ryckte till i hans ansigte. Hans
första tanke var att gå ifrån henne utan ett ord,
men då han såg henne fortsätta sin väg, till
utseendet lika lugn och oberörd, öfvergick smärtan helt
plötsligt till förbittring, hans sårade stolthet reste sig till
motvärn och med några häftiga steg hann han åter
upp henne.
»Så», sade han med en stämma som darrade af
vrede, »det var bara ett litet lustigt skämt
alltsamman, något att fördrifva sommaren med, och nu när
jag kommer och – nej, nej, fråga inte, säg ingenting,
förstör inte nöjet för mig! – Åh, ni är som alla
andra!»
Hon svarade icke men såg upp på honom med
en klar, fast sorgsen blick, för hvilken hans vrede
plötsligt sjönk.
»Jag trodde ändå», fortsatte han med förändrad
stämma, »och ni lät mig tro, att jag betydde något
för er.»
»Ja», svarade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
