Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Konungen är död — lefve konungen!» Skizz af Richard Melander. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljust der ute på den hvita berghällen och backen
framför stugan. Syskonen, med undantag af de två
bröderna, hvilka sofvo tungt efter arbetet, hade väckts
undan för undan af hvarandra och krupit fram till
hvar sitt titthål. Det var ljus tändt i kammaren, och
öfver den nedrullade gardinen rörde sig då och då
två olika skuggor. De kunde tydligt se, att den ena
skuggan hade pipa i munnen. Då de stirrat sig trötta
på rullgardinen, kröpo de åter ned och somnade;
Åman sist. Han hade svårt att bli kvitt den
rödrutiga schalen, som han nu tyckte sig se hänga på
den tjocka månstrålen från hans kvisthål och fladdra
och svänga, som om den ville ramla ner och kväfva
honom.
Åman hade åldrats i denna natt. Han hade fått
en inblick i verldens ondska utomkring honom och
han kände, att han skulle komma i strid med denna
nya makt, som redan tagit den rutiga schalens väldiga
dimensioner. Framtiden – morgonen – låg i dunkel.
Åman skulle kanske icke heller då få komma in till
mor ... skuggan från rullgardinen skulle mota honom
och knipa honom i armen ... Åman vände sig minst
tio gånger för att bli kvitt de kväljande tunga tankarna,
och när han slutligen somnade, efter att ha vakat
bortåt en hel kvart, sof han djupt och trött långt in
på morgonen och märkte icke att solen sken in genom
den öppna dörren rakt på hans lingula hufvud, förrän
en förfärlig grof röst ljöd ofvanför honom, just der
schalen hängt på månstrålen:
»Ska’ du inte komma in, Åman, och se på
lillebror, som vi har hittat i sjön i natt!»
Öfver hans stora uppslagna, nu alldeles klotrunda
ögon stod ett ansigte med pipa i munnen och en
skrynklig panna med tunna rödaktiga hårtestar. Det
var skuggan från rullgardinen och den rutiga schalen
från månstrålen och verkligheten från kvällen och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
