Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Konungen är död — lefve konungen!» Skizz af Richard Melander. Med 2 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemska fantasierna från natten – allt samladt
lifslefvande en aln från hans hufvud ...
Skriket var klart att gå, men en blixtsnabbt
hopsliten hötapp hann dock före och träffade pipan, så
att hon flög i en skur af gnistor ned på golfvet...
»Pojken ä’ galen – han sätter eld på höet!»
röt tordönet, och Åman, som nästan flög i sin
fladdrande skjorta öfver backen mot stugans tröskel, hörde
huru det stampade och dånade och pratade och skrek
bakom honom, men han blott rusade fortare och kom
med ett i halsen fastläst nödrop in midt i kretsen af
syskon, som klumpat ihop sig kring mors säng, der
han genast möttes af ett kraftigt:
»Schsst, Åman! Ska’ du skrämma lillebror!»
Men han borrade ned sitt hufvud hos mor och
snyftade en god stund, ty en blixtsnabb instinkt hade
sagt honom, att han ännu icke förlorat all terräng,
kunde han blott reda sig mot den rutiga schalen.
Gång på gång plirade han upp genom tårarna –
men hon syntes icke, ty hon höll ännu på med
att stampa derute för att förebygga eldsvåda.
»Se, så’n liten rar bror, Åman har fått!» sade far.
Med ens upphörde snyftandet. Han hade fått
syn på ett litet eldrödt ansigte, hvars blå ögon
stirrade mot honom. Åmans drag hade stelnat till
marmor och han hade nu sin ena tumme djupt instucken
i munnen. Hjernan arbetade. Alltjemt stod han
orörlig och bara såg och såg. Kunde han skåda så
långt in i framtiden? Kunde han så snabbt utkonstruera,
att denne lille, som hittats i sjön, skulle blifva
honom öfvermäktig, att han kanske sjelf skulle få stå
på hufvudet för honom, kanske få blåsa i vassrör för
honom, härma kalfven för hans höga nöje? Han
kunde icke tänka ut den hemligheten, att syskonen i
tur och ordning alla varit den yngste och att hans
tid nu var ute, men han sammanstälde det röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
