Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I rampljus. Några af publikens gunstlingar. Af A. Arfwidsson. Med porträtt af fru Hennings, hr v. d. Osten, fröken Anna Pettersson, hr Holmqvist, fröknarna Oselio, Jungstedt, Petrini, hr Ödmann och fru Hartman, efter fotografier af G. Florman, Aug. Kindahl m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En högväxt
ståtlig ung dam med
präktiga svarta ögon
– en musikportfölj
i handen – syntes
för ett par år sedan
skynda uppför
Sturegatan vid
middagstiden. Från
lektionsrummet kom fröken
Mathilda Jungstedt
direkt upp på
scenen, sekunderande
Oselio i Mefistofeles.
Men så kastade hon
den antika togan
och dök upp som
pojken Nicklaus, den
romantiske
Hoffmans burschikosa
stallbroder. Och
knappt hade Robert
Ohlsson så oväntadt sagt farväl åt scenen och lifvet,
förr än hans ogement lustiga Fredrik – Philines
efterhängsne tillbedjare – i fröken Jungstedt fått sin
efterträdare eller snarare efterträdarinna.
»Ack, hos henne är jag då,
och jag känner utaf fröjd mitt varma hjerta slå ...»
Frisk och tjufpojksaktig, ung, liflig, orädd och
intelligent, tog fröken Jungstedt operans pojkroller om
hand. Hon har redan hunnit så högt upp som till
Cherubin – liksom hon ’på kvinnolinien’ hunnit till
Leonora – och hon skall hinna längre, då hon får
tid på sig och ej jägtas från roll till roll.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
