Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En italiensk friarhistoria. Skizz af Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fots nedför en brant, stenlagd gata till min väninnas
bostad — en af traktens båda stora herregårdar, ehuru
den låg midt inne i byn utan trädgård.
»Ja det är ju alltid så har jag hört», inföll
polskan, »och damerna sitta inne hela dagen
morgonklädda och med stängda persienner.»
Ja, de stängda persiennerna! sade Blanche och
slog för sig med båda händerna. — Men till saken!
Vi fördes genast in i det stora toskanska köket, der
min reskamrat, signora Emilia, omringades och
välkomnades af drängar och underhafvande och jag inbjöds
att stiga upp i spiseln och sätta mig på ekpallen
bredvid brasan. Kvällsmaten — hufvudsakligen hvita
bönor, kryddade med olja och ättika — serverades
dock i lilla matsalen, medan signora Emilia
underhölls med lokalnyheter af sin far och kvasi-styfmor.
För min del var jag idel öga och öra, icke minst
för värdinnan, värdens kyrkvigda men icke lagliga
hustru — det var ett sätt att ge henne en viss
ställning, utan att ställa till oreda i arfsförhållanden, som
hans bror arcipreten själf ingifvit honom!
Följande söndag var den stora dagen, då Don
Angelo, Emilias farbror, skulle fira sitt guldbröllop med
kyrkan. På fredagen väntades en del andra gäster,
slägtingar från Siena. Innan de kommo, passade jag
på och orienterade mig.
Jag har knappast sett något mera originellt både
till läge och befolkning än detta Cereto.
Det ligger vid en tvärkrök i en brant slingrande
dalgång. Går man uppför den och ser tillbaka på
byn, så står den i präktig kontur på sitt klipputsprång,
med alla de mörka husen hopgyttrade kring den grå
borgen och den resliga kampanilen — ja ungefär som
en skock svarta getter, de nedersta med bakbenen
energiskt utsträckta för att hålla sig kvar kring sin
herde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
