Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne. Af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT MINNE.
Af Karl af Geijerstam.
Hvarje stund af djupare glädje, som kommer
en menniska till del, bör hon räkna som
sin största rikedom. Hon skall samla dessa
glädjens timmar, bevara dem och hopa
dem, ty de äro hennes lifs verkliga skatter. Trygghet
för framtiden, ära och utmärkelse och allt detta, som
menniskan vanligen jägtar och äflas efter, äro endast
tomma förhoppningar om glädje; de äro drifvande
handlingsmotiv, som hålla henne i spänning och
feberaktig oro, alldenstund hon väntar sig varaktig glädje
af sina ansträngningar, men de äro icke glädjen sjelf.
Det är icke sant detta, som ofta säges nu för tiden,
att den sanna glädjen ligger i ansträngningen. Under
den tid, man njutit sådan glädje, som man längst och
varmast minnes, finnes intet af ansträngning i hela
ens varelse, intet grubbel på framtiden, intet
blickande framåt eller tillbaka. Blott lugn och harmoni
och ett mottagande af stundens varma, rika intryck!
Så stilla, som det kan vara i en nordisk, halfutsprucken
löfskog, då ett mildt, varmt vårregn faller, är det i
menniskans sinne, då hon njuter lifvets varma, fulla
glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
