Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne. Af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en sådan stund af frisk lifsglädje jag här
vill teckna mig till minnes.
Jag behöfver icke tillsluta ögonen för att för min
inre syn skall framträda bilden af den lilla, fredliga
byn der nere på slätten. Den långa envåningslängan,
som är belägen i dess ena utkant, ser jag så tydligt,
der den ligger i den varma eftermiddagsbelysningen
en härlig augustidag. Framför trappan står den gamla
jagtvagnen, förspänd med en af gårdens bruna hästar,
och min vän Erik är som allra bäst i färd med att
stufva in några kräfthåfvar under sätena. Med en
fiskhåf på axeln och en bössa i handen står en annan
mansperson ett stycke derifrån och väntar liksom vi
andra på att vi skola kunna begifva oss i väg. På
trappan — midt i fullaste solsken — står hon.
»Du, Klas», ropar hon till mig, »är det inte
förtjusande? Tänk dig, att jag aldrig under de här åren
följt med bror Erik ut och fiskat kräftor! Det är
nästan som om jag väntat för att få göra det första
gången samman med dig.»
Och så skrattar hela hennes friska, rödkindade
ansigte, och utstrålar der vid en glädje, så varm och
frisk, att vår fjerde vän och deltagare i utflygten,
hunden Palle, börjar dansa efter svansen och den
melankoliska häststackaren förebrående ser på henne.
Vi sätta oss upp och köra. Palle visar sin
hänryckning öfver hela tillställningen genom att springa
framför hästen, hoppa upp och låtsa bita honom i
nosen, allt under det han uppger de mest intensiva
skall. Vår väg går till en början genom en nejd,
der hvarje skogsdunge, hvarje biväg och gångstig,
hvarje liten bäck är för oss ett minnets Eldorado. Vi
tänka på detsamma, fast vi icke yttra ett ord, utan
endast meddela oss med blickar. Vid den bäcken
nedanför kvarnen, der togo vi afsked i fjol, säger
hennes blick, och då mina ögon följa en gångstig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
