Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne. Af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes ögon, men vi säga det icke, och länge känna
vi det ej, ty vi tänka ögonblickligt på den glada
morgondag, som väntar oss, då vi visserligen icke skola
företaga något särskildt, men då vi icke skola vara
skilda, hvilket för oss är glädjen.
Vi hafva nu fångat mer än sex tjog kräftor; de
vilda gäddjägarne återvända utan gäddan, hvilken får
fortsätta sin ankungs-diet sommaren ut. Vi betrakta
våra fångade små svarta skaldjur, och Erik gör några
ytterligare fångster af stora baddare, medan vagnen
spännes för.
Så sätta vi oss upp och resa hem igen. Pålle
är lika glad; han tänker sannolikt aldrig på, att en
lycklig stund slutar. Aftonkylan gör sig gällande och
vi krypa litet närmare samman. Vi längta efter att
komma hem och samlas kring en lampa. En tunn,
kall dimma stiger öfver ängarna och stänger den vida
utsigten med sitt tunna hvita flor.
När vi komma hem, beundras vår fångst. Vi
ligga allesammans på golfvet i stora salen och räkna
de arma svarta krypen. Hundarne äro mycket
intresserade af dessa djur och valpen Jumbo tror, att
de äro hemtagna för att roa honom och han har i
sin barnsliga oskuld ingen aning om att sådana djur
kunna nypas, förr än han gör den smärtsamma
erfarenheten, då jag låter en kräfta hugga tag i hans
öra. Med ett vildt tjut reser han sig på bakbenen,
störtar på ryggen öfver kräftkorgen, som han slår
omkull och ränner på dörren, ofrivilligt tagande några
kräftor med sig. Hans väninna och uppfostrarinna,
hvars ringa fruktan för Jumbos bruna inhysesbor jag
till min död skall beundra, ser skarpt på mig, ty hon
anar, att jag är fridstöraren.
Dock är icke glädjen störd, ty vi brista alla i det
hjertligaste skratt och börja kräfträkningen på nytt.
Och kvällen kommer, den glada, trefna, stämningsrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
