Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stockholmsfamilj slagit sig ner på ett par tre månader
i det smaragdgrönskande kobetet.
Men, ser du, det är inte så godt att komma
härifrån och ända ner till landsorts-Småland, dit man
knappt kan veta, hur långt det är, sen de börjat
räkna kilometermil på jernvägarne och fått zontariff
på Herrljungabanan.
Ser väl bara hvad en tur och retur, fram och
tillbaka, i våra vidlyftiga hufvudstadsomgifningar är
för ett labyrinten, när man inte är skutskeppare, eller
precis van att fara på sjön längre än mellan
Räntmästaretrappan och Djurgården. Jag hade emellertid
aldrig förestält mig att en skärgård skulle se ut på det
viset, som den gör, ty jag är som du vet född och
uppfostrad på landet och der ligga sjöarne så att man
åtminstone kan hitta hem igen, om man till exempel
reser med ångbåt till Södertelje och så far tillbaka
med tåget.
»Herr Anders» går som du vet emellanåt och
fånar på »sjön», sen han i sin ungdom gick och
lavajade i Uddevalla, var ombord på makrillbåtarne
och såg en skymt af den blåmålade, så kallade
Skageracks-vågen. You knowes!
Det var han som här om dagen kuggade mig ut
till hafs på »en liten lustresa», som han så vackert
kallade det! Och bara för att du ska’ få ett så kalladt
»begrepp» om en sådan der arkipelagtourné så ska’
jag berätta dig hvilka usla vedervärdigheter man kan
råka ut för, när man är van vid våra
hufvudstadsbekvämlighetsinrättningar, och helst hyr sommarnöje
med inackordering i numera beklagligtvis slopade
Lagerlunden.
Vi hade fått ett bref, herr Anders och jag, från
vännen Robert, han svafvelsyreprofessorn i arkitektur
och gamla unkna ruiner, som säger sig ha magkatarr,
du vet, men som för resten är så hygglig så att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
