Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kullstjelpta blomsterbordet, slog så hufvudet mot
näsan på en byst, uppsatt å en piedestal, så att bysten
föll och slog omkull en fotogenlampa samtidigt som
piedestalen lik en entusiastisk älskare föll i armarne
på en af damerna.
Den andra damen låtsades nu vara döf och blind
och fortsatte i utomordentligt älskvärd ton:
»Ert besök gör mig förtjust, herr markis. Vill ni
inte vara god och slå er ner en stund och prata litet
med oss?»
Nu började markisen oupphörligen knycka på
rygg och nacke och retirera baklänges som om han
förföljdes af en osynlig ond genius, som boxade honom
i magen.
Och så slog han sig ner på klaviaturen i ett
uppslaget piano så att hvarenda sträng skalf af
förskräckelse och utstötte en samfäld fasans symfoni.
»Kom sä gä vi och äta mat», sa’ nu herr Anders,
ty det var en af hans älsklingsrepliker. Och så gingo
vi in i restaurangen och stoppade på oss ett par
biffstekar, två koppar kaffe och ett par cigarrer. När vi
hade slutat äta var äfven spektaklet slut å teatern
och societeten strömmade in i restaurangen för att
förfriska sig etwas.
Jag tror visst att vi fått de bästa biffarne, ty
publikumet knorrade som Israels barn i öknen öfver
de matbitar som återstodo. Vid ett bord midt på
golfvet satt ett sällskap herrar och damer som visst
skulle föreställas vara gentilt folk, ty de rekvirerade
champis och skränade som på ett valmöte. Och
damerna lade sig baklänges i stolarne med händerna på
magen och skrattade som ett kompani skator, när
herrarne sa’ något kvickt. Och det äldsta fruntimret
i laget, som hade lockperuk och ett helt klaviatur
löständer, infattade i guld, stora som pianotangenter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
