- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
192

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tog, ofvanpå sin kycklingportion, »halfvan» tutt solo
ur en karafin tiodubbelt renadt.

Efter supén spelades det upp till dans i en
angränsande större salong. Ett par, jemte herr Anders
och jag, deltogo i första valsen, d. v. s. vi voro
åskådare till hur det andra paret snurrade rundt. Vid
nästa dans tillkom ännu ett par. Damen såg mycket
dansant ut, men kavaljeren var puckelryggig och gick
på två kryckor, hvarför de föredrogo att äfven bli
åskådare.

Jag föreslog herr Anders att han, som var en
vacker karl och sett mycken balett på opran, skulle
gå fram och slå en trubbig vinkel på ryggraden och
bjuda upp den haltes andel af det täcka könet, men
i stället sparkade min vän mig på smalbenet och sa’:

»Kom nu så gå vi och skaffa oss rum!»

»Ja, det är så rätt, det ha vi glömt», svarade
jag. Och så gåfvo vi oss af.

Det fans icke mindre än två hotell att välja på,
belägna vägg i vägg med hvarandra.

Vi ringde på i det ena hotellet och fingo af en
argsint portier i bomullskjol och en slags bahytt veta,
att vi kunde träffa städerskan i det andra hotellet.
Och så ringde vi på å anvisadt ställe och råkade efter
en stund ut för en medelålders, lindrigt rödhårig,
rentvättad och nymanglad pigesch, hvilken, så fort hon
fick se oss, hastigt öppnade sina läppar och sa’:

»Här fins inga rum!»

Innan hon hann slå igen porten hade emellertid
herr Anders kilat in sin hundratolfkilos stofthydda i
öppningen och frågade förvånad:

»Hva’förnå?t, fins här inga rum? Vi ä’ tvungna
å ha rum!»

»Ja, men, snälla herrn, när de’ inte fins några,
så kan jag inte hjelpa det», sa’ då pigeschen och lade
hufvudet på sned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free