Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången / 194 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag tycker det är så synd om herrarne, så jag
kan inte säga’t», snyftade hon.

»Gute nacht, liebes Kind!» afbröt herr Anders
med en gest, som kom vår medlidsamma städerska
att genast trippa uppför backsluttningen hem till sig.



Sedan hon gått, tände herr Anders ljus, och så
försökte vi begge att med fantasiens hjelp inbilla oss
att vi hade det komfortablare än kungen. Derpå
läste herr Anders någon slags aftonbön ur en
tidningslapp. Och sedan han på detta sätt försökt att en
smula odla sin unkna själ, vände han sig bort från
mig och sa’:

»God natt, borste! Glöm inte att svepa
ögonbrynen om dig, så att du inte ligger och blir kall om
magen!»

Derpå slöto vi på en gång våra ögonlock och
började dra timmerstockar.

När vi vaknade på morgonen hängde solen blank
och nypolerad i ena kanten på himlahvalfvet och såg
ut som en stor expositionsguldmedalj på en blåmålad
vägg.

Hastigt och lustigt gjorde vi toalett, provianterade
derefter å restaurangen och hyrde af en lotsgubbe en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>