- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
195

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten lustresa. Skildrad i bref till en god vän af John Johnson. Illustrerad af V. Andrén.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segelbåt med en gast i, hvarefter vi åter gåfvo oss af
på upptäcktsresa efter Roberts sommarnöje.

Herr Anders slog sig ner i en ihålighet i
fram-ändan pä det lilla fartyget, jag dito i midten och
gasten så långt bakut han kunde komma. Och så
började vinden blåsa på tok rakt emot oss, så att vi
ena stunden rusade i väg hit och den andra dit, som
skottspolar.

Genom en underlig ödets skickelse gick det
emellertid framåt på samma sätt som när en
lykt-tändare är ute på tjenstgöring och springer härs och
tvärs mellan gathörnen.

, Herr Anders och gasten pladdrade navigation
om »styrbords halsar» och »babords reling» och »ror
i lä», så att jag till sist beslöt att ta mig en lur för
att inte behöfva anstränga mig och lära mig
mesopotamiska på gamla dar.

För att emellertid inte alldeles visa min
okunnighet i sjömansspråket bad jag herr Anders ge mig ett
»spygått» att lägga under hufvudet.

Men då blef herr Anders genast vid dåligt
humör.

»Ska’ du ha ett spygatt under hufvet, ditt ök?
Vet du inte att ett spygatt är ett hål, din idiot! Och
en sådan ska’ man råka vara bekant med, fy tusan!»

Som jag antagligen sagt något dumt, men ännu
inte ville ge tappt, frågade jag gasten hur många glas
klockan var, ty min hade stannat.

Men nu blef herr Anders riktigt illamående och
slungade något hårdt på magen på mig och bad
mig tiga.

Som det går lätt att vara tyst när man sofver,
så stoppade jag det hårda under hufvudet och
somnade.

Jag förmodar att styrmannen och herr Anders
kompromissat med hvarandra om »styrbord» och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free