Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lilla Lars for till sta’n. En historia af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela tiden handen mot byxfickan, der
penningpungen låg.
Men han tyckte inte, att det var roligt. Det var
alldeles, som om han väntat sig för mycket, eller
som om han inte hörde dit. Menniskorna sågo inte
ut, som han var van att se dem, och de gingo
omkring honom så tätt, tyckte han, att han aldrig kunde
känna sig lugn. Han såg sig omkring, som om det
varit något farligt vid hvarje steg, och för hvar polis,
han mötte, rätade han opp sig och försökte gå
stadigare.
Ty de tre pojkarne hade allt tagit sig hvar sin
sup till med ty åtföljande ölbutelj på förmiddagen, och
den myckna förtäringen på fastande mage hade gjort
dem något ostadiga i gången.
Vid middagstiden träffade de två andra pojkarne
en bekant, som bodde i staden, och han tog dem
med sig och sade, att han skulle visa dem till ett bra
ställe, der man kunde få mat och en sup till maten.
Det var en fin pojke, som hade löskrage och
knythalsduk och en låg, svart hatt, som var nött i
brättena och satt på sned. Han kände alla möjliga
gator i sta’n, och han gick med dem öfver allt. Och
sedan han kommit med, tyckte Lilla Lars, att det
började bli roligare.
Nu var han inte rädd längre, när de hade med
sig en, som var hemma i sta’n. Då var det en helt
annan sak. Och Lilla Lars tänkte, att han skulle visa
de andra, att när han var glad, så kunde han vara
glad med besked. Han behöfde inte vara sämre än
andra, och han svängde i sig litet af hvarje den
eftermiddagen.
Men hvar de hade varit, det visste Lilla Lars
rakt inte, och det kunde han aldrig erinra sig hvarken
då eller efteråt. Han bara följde med, lika glad hvart
det också bar. Och det var bara, när han mötte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
